I början av vår prepper-resa, när vi började prata om prepping, och inse att det upptog en del av vår tid och ekonomi, så handlade det ganska mycket om prylar och inköp. Det är egentligen inte så konstigt, det finns en del basgrejer som man behöver köpa på sig, till och med om man bara följer råden och uppmaningarna som MSB gått ut med.
Idag handlar det väldigt mycket mindre om det. Inte för att vi har sådär sjukt mycket mer prylar nu, än då. Det har vi inte. Vi har tänkt genom en del situationer och gjort några smarta inköp, som t.ex snöskyffel / hammare till bilen, första hjälpen väskor utspridda här och var, och så vidare. Vi har en stående lista på saker som är vettiga för det vi tror vi är mest sårbara för, och vi avsätter en viss mängd pengar varje månad för att bocka av från listan.
Nog för att det finns en hel del saker som man “villhöver”. Visst finns det saker som är “bra att ha”. Vi har alla nåt som vi gillar att hoarda lite extra. Det är trevligt att bunkra prylar och tandkräm, dasspapper och allt det där. Man kan klappa på sina saker och känna att man är duktig. Det är mysigt, och centralt för många preppers. Jag tänker inte banka ner någon annans strategi, man känner efter själv, vad man preppar för och agerar därefter, men för oss handlar vår preppingstrategi alltmer om självförsörjning.
Det är givetvis inte realistiskt för oss att bli helt självförsörjande. Det är nog knappt så att det överhuvudtaget går i Sverige. När allt är supernice och peachy kanske det inte ens är önskvärt. Inte ens om det går åt helvete är jag den typen av prepper som tror att ensam är stark.
Men jag vill ändå bestämt hävda att alla kan göra något för att minska sitt beroende av alla dessa hemskt komplicerade åbäken till system som vi byggt upp all vår bekvämlighet kring, ifall den dagen kommer, då det tas ifrån oss. Allt som är inblandat i vårt typiska Svensson-liv, speciellt i en stad, är fruktansvärt komplext, och samtidigt fruktansvärt skört. Stormen Alfrida bevisade det, om det var nån som tvivlade.
Förutom kommunikation och strömförsörjning, som i princip pajar allt annat om det inte funkar, så har vi också ett extremt komplext ekonomiskt system, som genomsyrar vår vardag. Detta globala system påverkar räntan på våra bolån, priset på maten vi äter, kläderna vi har på oss, transportkostnader och all den där jäkla heminredningen som folk envisas med att byta ut hela tiden.
Bor man i en storstad, och har köpt sitt boende är chansen stor att man har ett obekvämt stort lån. Så är det bara. Till och med vi, som var väldigt restriktiva i vår belåning, har ett lån som är större än vad jag är bekväm med. Det kanske eventuellt beror på att jag helst skulle vara bekväm med 0 kr i skuld, men ändå.
Där vi bor är vi kanske inte lika mottagliga för långvariga strömavbrott orsakade av stormar, så för oss kanske det inte är lika rimligt att investera stora pengar i ett elverk, till exempel. Men det är desto viktigare att göra kloka investeringar, med spridda risker, och på så sätt minska lånet och bli mer ekonomiskt oberoende, så snabbt det bara går. För en större ekonomisk sänka, likt den på 90-talet exempelvis, skulle påverka vår vardag på ett jävligt osexigt sätt.
Självförsörjning för oss, handlar alltså om oberoende. Oberoende från saker som är sköra. Det handlar både om att veta vad man ska göra om samhället kollapsar och inte återhämtar sig, och vi alla slungas tillbaks till stenåldern. Det kanske inte är ett jättetroligt scenario, men det är lite nördigt kul att snöa in på såna tankar ibland. Men det handlar lika mycket om ekonomiskt oberoende. Att hantera det mindre dramatiska, men mer sannolika.
Ekonomi i preppervärlden (om man ska vara sådär lagom fördomsfull och gå på diskussionerna som stundtals cirkulerar på fejjan) handlar ofta om att investera i guld och annat att byteshandla med när allt har kollapsat (och vi jagas av random badguys som vill sno vårt guld och zombies, som vill äta våra braaainz). Men saken är den, att allt behöver inte kollapsa totalt, för att det ska ha en stor negativ påverkan för många svenska hushåll. SHTF-kaliber påverkan för de enskilda drabbade hushållen. Och det skulle vara många hushåll. Bostadsbubblan i USA 2008 borde ha lärt oss alla en läxa, men bankerna lånar fortfarande ut fantasisummor som ingen människa nånsin kan betala tillbaka. Och vi bygger glatt på skuldberget.
Jag får ofta intrycket att folk avfärdar preppers som paranoida och zombietokiga foliehattar. Men prepping betyder ju bara förberedelse. Att man minskar sin sårbarhet. Att man ökar sitt oberoende och sin självförsörjningsgrad och på så sätt skapar sig fler valmöjligheter. Och då gäller det att förstå, vilka sårbarheter man är mest exponerad för, och vidta rätt åtgärder för att minimera sina risker. Oavsett om det handlar om att odla grönsaker och ha höns, eller bli skuldfri.
Vi har satsat på en kombination av att säkra vår ekonomi, vilket har första prioritet då det är både sannolikt och förödande, och andra sätt för att öka vår självförsörjningsgrad och minska vårt beroende till sånt som hör ett vanligt storstadsliv till. För även om man inte kan jaga eller ha en ko i trädgården, så finns det småsaker man kan göra även i storstaden som har ett visst värde ur preppersynpunkt:
- Vi odlar. I liten skala, för att det är trevligt och gott, och för att experimentera och lära oss. I länder där folk haft det tufft ekonomiskt, finns det ingen gräsmatta i sikte, så det lönar sig att odla, även lite.
- Vi lär oss konservera mat, och laga mat från grunden med säsongsbetonade saker. Baka utan jäst, fixa krubb utan bekvämligheter som kanske försvinner eller blir en ekonomisk lyx man inte kan unna sig.
- Vi plockar svamp och annat ätligt i naturen. Lär oss identifiera växter, vad man får pilla på och vad man inte får pilla på.
- Vi tittar också på vissa växter ur medicinsk synpunkt. Vad kan man använda saker till?
- Vi har gått HLR kurser (och konsumerat stora mängder sjukhusserier)
- Vi fiskar ibland. Eller ja. Vi har suttit i en trång båt en gång, och barnen har gnällt för att det är tråkigt och istället för att fiska har de ätit banan och kex, som jag varit tvungen att akrobatiskt fördela i den trånga båten.
- Jag skojar ofta om att min bästa apocalypse-skill är att jag kan sticka. Jag är riktigt grym på det, och det produceras så mycket vantar, mössor, halsdukar, sockor och tröjor så att barnen får ångest så fort en “mjuk” present åker fram. Det kanske är helt meningslöst om man blir jagad av zombies, men det är nog ändå rätt bra att kunna tillverka kläder om man inte har råd att köpa dem, eller om de helt enkelt inte finns. Och jag har en enorm stash av garn. För att jag är lite knäpp, och för att det är min “hoarda-lite-extra-av-pryl”.
Ja, alla, oavsett var man bor, kan bygga lite på sitt oberoende och i någon mån öka sin självförsörjningsgrad på olika sätt. Och varje grej vi gör är viktigt och sätter oss i en bättre position, om världen runtom oss förändras till det värre.
familjepreppern 